Det är höst och jag tycker om det, jag trivs.
Det är så lätt att må dåligt och det är så lätt att må bra.
Jag låter den kalla vinden svepa in mig och:
(detta är nog knepet)
Jag står stilla och andas in den.
Virar inte ens halsduken ett extra varv runt halsen.
November är grått, ja, så är det.
Himlen är grå och havet är grått och min hud är grå.
Men inuti är jag sprakande:
långpromenader och filmkvällar och kaffeplugg och restauranger och museum och nya bekantskaper och rödvin
(och skrivande målande sjungande etc. Allt det där ni nog vet att jag tycker om)
i en salig höströra.
Jag vill inte använda ordet mysigt om november
för jag vill inte låta klämkäck.
Men ni vet att jag tänker det.
1 kommentarer
P
12 Nov 2014 11:13
Du skriver så FINT! Fortsätt!
Kommentera