Ni vet väl att det är så? Att få saker är så sanna som Yves ord?
Jag vet också att det är så, men glömmer ändå ibland.
Det händer ju lätt. Se, jag sänker mitt hjärtas lilla röst till något ouppfattbart i det höga bruset av orosmoln över framtiden, förtränganden, andras drömmar.
Men nu - från och med idag - ska jag ha modighet som motto.
Man känner ju ändå, man känner i hjärtat, när det är rätt och när det är fel.
Och när hjärtat säger fel (men inget annat säger rätt) ska man lyssna på hjärtat även om det betyder att man hoppar fallskärm och svävar i ovisshet för ett tag.
För ovissheten, den är frustrerande.
Men den kan åtminstone inte leda fel.
Kommentera