Det känns som att jag har en ständig motorväg av idéer i huvudet (de kommer oftare när jag har en tung period. Som att hjärnan letar efter en roligare tillvaro än ältande och framtidsångest). Idéerna blir till en halvskriven novell, en halvklar skiss, en halvgjord framtidsplan. Men det stannar där, vid halvan. Av någon anledning, jag vet inte varför men önskar verkligen att jag gjorde det, svalnar skaparglädjen fort. Foten blir hängande i luften. Och det går en dag, en vecka, flera veckor och jag glömmer projektet i lådan eller på datorn. Påbörjar istället ett annat med samma brinnande iver.
Kanske behöver jag en morot för att överkomma den kreativa latheten?
Kanske är idéerna inte så bra som de först verkat?
Eller - jag lutar åt detta - kanske är utmaningen att avsluta projektet, om än halvdant, trots att den brinnande ivern inte längre bor i kroppen?
- Att slutföra för slutförandes skull. Eller
- Att träna sig i att slutföra. Eller
- Att sluta ha så höga krav att slutförandet känns omöjligt.
Kommentera