Tidigare idag, när jag powerwalkade för att hinna till Horace Engdahl - eventet, kom en andfådd fransos efter mig för att säga vous etes trop belle, vous voulez me voir ce soir? Och jag tänkte på det efteråt, hur jag aldrig vet hur jag ska ställa mig till det. Ibland tänker jag att om jag tackar ja till det tjusiga romantik - paketet, så kanske jag automatiskt inbjuder den grisiga manskulturen, som nöjt busvisslar efter hälften så gamla tjejer, passar på att klämma på en på tunnelbanan, eller kommer fram och gnuggdansar på dansgolvet. Allt kommer ju från samma kvinnoobjektifiering.
Samtidigt älskar jag det äkta och cheesy romantiskt franska, blir lika rodnande glad de gånger det händer. Det där dagliga, subtila flirtandet, öppnandet av dörrar, komplimanger, blombuketter och trerättersmiddagar ute (mer sådant i Svealand, s'il vous plait!)
Åh, har tänkt så mycket på det där. Kommit fram till att kanske kan man lita på att killar, män och pojkar är kloka varelser i lika stor utsträckning som vi. Att de också kan se skillnad på lämpligt och olämpligt (och direkt olagligt) beteende. Herregud, jag växte ju fem centimeter när fransosen sa det där. Och jag älskar det där dagliga flirtandet. Så länge det håller sig långt borta från arbetsplatser och gubbeteende så gör det tisdagen lika glammig som en Hollywood - film.
Kommentera