paripennee.blogg.se

 

Det är en sådan där dag när pencillinet inte griper tag i kroppen eller bacillerna. När jag sitter i lägenheten, väntar på min andra läkartid på mindre än en vecka, önskar att jag kunde få sova bort allt och ligga under täcket, drömma om något annat. När jag undrar varför jag måste vara vuxen nu och koka färdigt rödbetorna som jag ska ha till min middagssallad, varför jag måste vara tre timmars flygresa från en kram från mamma, varför Paris dragit på sig sin gråa strass, varför jag måste säga hejdå till alla för snart, varför ingenting går och varför jag inte vet var jag ska, varför det inte finns någon att ringa, varför det är lagligt att ha ont i både hjärtat och kroppen samtidigt, varför jag gråter när jag vill må bra, och varför värktabletterna är på apoteket när jag behöver en nu.

 

Ibland tänker jag att jag inte har några verktyg när jag mår dåligt, för att jag för det mesta mår bra. Vet inte vad jag ska göra för att zooma ut och få saker i perspektiv, eller vända mitt humör, eller peppa mig själv, eller läka mig själv. Jag känner antingen eller.