Snabba steg över Pont Neuf, förväntansfullt, ett sms som ger adressen. Ljummen luft, kanske kommer det regna?, och turister som stannar för att fotografera ljuset.
In på en bakgata i Saint Germain, hittar precis till lokalen, tavlor som hänger under ett tema med små skyltar under som talar om konstnär och pris. Fem fransoser kring ett träbord, två flaskor vin, jazzmusik och alla med en cigarett i munnen (klyschan är riktig). Men luften stannar för där är
han
och han doftar precis som New York. Kroppar som passar perfekt, ut på Pont Neuf igen och han berättar om äventyr som varit den senaste månaden och äventyr som ska komma, men undrar oroligt hur man mår och hur Paris varit?
Trillar tillbaka till galleriet, pratar engelska och försiktig franska, dricker H2O och stannar fyra timmar. Kramar och kindpussar och hejdå. Och vi vaknar tio timmar senare, äter pain au lait, melon och kokt ägg, jag låter honom röka i fönstret fast jag inte tycker om cigaretter. Dricker en kaffe på uteserveringen och slutar inte prata, herregud, det finns så mycket att säga som flyger genom huvudet som bara måste vändas och vridas och skrattas och gråtas om.
Och så fort han lämnat, går jag och köper honom en tomatplanta.
(Och som en side note: antibiotikan har börjat kasta ut bacillerna ur min kropp. Obeskrivligt skönt och så bra att få fokusera på oregelbundna verb och annat viktigt som händer på slutprovet nästa vecka)
(Och som side note nummer två: om någon ska till Paris och se Sacre Coeur, gå då till gatan Rue des Martyrs där mysiga caféer - och gulliga meddelanden - radar upp sig. En helt annan värld än sexshopar och plast-Eiffeltorn)
Kommentera