En av mina bästa Paris - vänner heter Isabeau.  
 
Hon är så vacker, en cypriotisk blomma (men gillar inte att vara med på bild). Pratar perfekt brittisk engelska, kommer med filmrepliker som är helt off - topic, lyssnar noga och älskar att prata om viktiga saker. 
 
och nu har hon åkt hem till familjen i berlin. det känns som att vi träffades nyss, hon är så rar, kommer sakna henne tvåhundra procent. önskar att hon skulle stanna lite längre. men det hör väl till, det är därför man reser: för att träffa sådana personer, som gör att man vill packa väskorna och åka till berlin imorgon. 
 
och herregud, om precis en månad är det jag som packhetsar på mina 14 kvadrat. känns inte redo.

Kommentera

Publiceras ej