Det värsta är ju att säga hejdå.
Kramas hårt och inse att man inte kommer att bo i samma stad igen, någonsin. Människor man tycker om när man flyttat till en ny stad blir som ett skyddsnät, en familj. De betyder mycket trots att man bara setts ett par gånger. Efter en halv flaska vin och skriksång till Beyoncé vill man aldrig ta farväl när någon packar väskorna för att flytta till Italien.
Vill inte tänka på hur det blir att säga hejdå i sommar.
Till mina vänner men också
till honom
som jag inte kan få känslor för.
Hjärtat, orkar det?
Kommentera