Klockan var 6 och vi samlades på en gata i Marais för att bli moln igen.
Vernissagelokalen var fylld av människor, det luktade kroppar och saker som är mer eller mindre lagliga att röka, och efteråt samlades alla på gatan kring instrument och vattenmeloner.
Och jag var lycklig. Så konstigt att jag ska åka hem på söndag.
Men någonstans stack det i hjärtat när mina vänner och de andra, som jag träffat några gånger men inte riktigt lärt känna än, bytte nummer. Det är ju min värld och de som jag ville lära känna. Känns lite som att vi är bilar på en motorväg, och att de andra ska fortsätta rakt fram tillsammans men att jag ser min avtagsskylt och inser att det är dags att svänga till höger.
Kommentera