Igår när jag satt på min francaise ecrit - klass så tänkte jag på hur nyttigt det är att träffa nytt folk i kombination med att vara långt borta från gamla trygghetsramar. Jag har liksom inget att luta mig tillbaka på, inga gamla kontaktnät att SMS:a. Allt byggs upp från början. Men allt blir också mitt och det blir exakt som jag formar det. Dessutom tror jag att man tvingas bli lite modig. En Paris-vän träffade jag på en parkbänk på universitetet och en andra började jag prata med i korridoren. Man kliver ut ur sin bubbla lite för att man måste, eller för att man faktiskt stannar upp och tittar sig omkring i Paris - magin och ser människor. Tar sig tid, ger sig själv tid.
Nåväl. På lektionen skrattade jag till magont-gränsen med en tjej från Columbia och bokade in en Paris SG - match med två venezuelaner. Ser fram emot att köra fotbollsmatch med hela kitet och hajpa Zlatan.
Andra tanke: det är skönt att inte ha internet på mobilen. Jag tror ju på allvar att man blir lugnare av det. Just nu är min Iphone mest en orimligt dyr kamera med SMS-funktion. Ska vänja mig av helt att ta upp mobilen när jag fikar eller träffar andra. Man gör ju det så lätt, ska bara visa eller kolla facebook eller svara på ett SMS. Men den får powernapa i väskan från och med nu. Ögonkontakt är ju bättre, alla gånger.
