En terass någonstans söderut. Palmerna lapar sol och gatusymfonin - bilarna och ropen - har tillfälligt tystnat för att ta en siesta i skuggan. Det har vi med, vi lutar oss tillbaka på terassen och dricker något kallt, vinkar till grannen som hänger sin tvätt på en lång lina som spänts mellan två fönsterkarmar.
Man måste ladda sina batterier här. Vädret kräver en annan dygnstytm; en acceptans för att butikerna stänger mellan klockan elva och klockan två; en vana att bära med sig en flaska vatten och att känna fötterna svullna upp och begära vila. Eftersom hela staden saktar ner gör våra kroppar det också.
Du förstår, man vänjer sig snart vid tempoförändringen och då blir det behagligt. Rentav välkommet. Kanske är våra kroppar egentligen gjorda för en paus mitt på dagen? Kanske är det därför vi dåsar till under eftermiddagarna i biblioteket?
Vi tror att vi vill ha koffein men egentligen behöver vi en siesta i skuggan.
